aristofanes

Kan man bli annat än lycklig...eller rättare..kan jag bli annat än lycklig då jag får lyssna på så underbart bra musik, på http://www.youtube.com/ som:

Johann Pachelbels Canon spelad av Trace Bundy. Eller Antoine Dufour & Tommy Gauthier - Naissance eller någon av John Mayers låtar eller Keith Urban....Mycket bra musik, tycker moi.

Men... det var inte vad jag tänkte skriva om...

Jag tänker på finanskrisen. JAG TROR EJ PÅ DEN...(?).

Första världskriget föregås av kris...andra världskriget likaså...Hitler och det tyska folket förtvivlar; börjar kasta sin skugga över judarna och pengarna blir till miljoner mark som nästan saknar värde, Hitler förklarar världen krig med hjälp av lånade pengar...

Inför andra världskriget planerades det och även inför första världskriget...Hitler var ingen marionett så som G W Bush inför det elitfolk som styr världen men det var inför andra världskrigets planering som ett världsherravälde blev mer uppenbart  även om det inte var första gången som de tankarna nått dåtidens olika ledare.

Vilka styr världen med sitt kapital. Jo, bankväsendet och vilka ligger bakom bland annat Bank of England. Rotshild. De är lika farliga som de var i slutet på 1700-talet då de började sin manipulation med ett lättdrivet folk. Speciellt i kristider...

Om ett tredje världskrig utlöses så kommer eliten att ha med detta att göra...Rotshild i topp med sina hejdukar. Wallenberg i Sverige och med dem världens banker och den industri som är i symbios med bankerna sedan långt tillbaka....Nämligen vapenindustrin. Skulle tro att tobaksindustri och de som är organiserade inom olika knarkkonsortium är "närbesläktade" och förgreningar ur samma djävulska källa...

Så vad jag hoppas är att bankerna går i stöpet och att det politiska systemet kollapsar och att eliten, för en gångs skull, inte lyckas med sina planer.

Den största plan som någonsin bedrivits av människor på vår jord.
Nämligen "NOVUS ORDO SECLORUM". DEN NYA VÄRLDSORDNINGEN.

EN STAT. EN TOTALITÄR STAT.

Intressant att se om folket vaknar ur sitt frekvensfängelse eller om det redan är för sent. Den som lever får se....

Som bror önskar jag att förståelsen fanns

Förståelsen för varandra och hur livet format oss

Vår uppväxt och vår familjs splittring

Så mycken klokhet men ändå...

...så lite förståelse och så mycket frustration

Så mycket lögner och förtal

Så mycket meningsskiljaktigheter om nästan ingenting

Denna dag gör sig Döden påmind mer än på länge

Vår far finns ej längre

Vi sörjde kanske våra hundar mer...

...men ändå...

Kan inte låta bli att tänka att hälften av det gnällande och klagande

Som spridits runt som dynga

Kunde ha varit mer än tillräckligt

Mer än nog

Men nu är det så att Du dömer mig för jag sa Dig; min SANNING

Helt plötsligt är jag förlorad och bortom all räddning, enligt Dig

Jag undrar just hur Du kom fram till att jag är...Vad?

Ditt älsklingsuttryck om folk...psykopat!.

Hur många gånger har Du inte anklagat människor

jag både känner och inte känner

för att vara psykopater

Kanske är det så att arbetar man med  människor inom detta gränsland

så kanske man ser spöken i varje vrå?!

Alla dessa tusen timmar jag suttit och pratat med Dig om Dina problem

Både hemma hos Dig över en kopp kaffe och i telefon

All denna klagan över före detta män och klagan över Dina barn

och Dina arbetskamrater och över mamma, pappa och mormor och...oj!

Jag menar inte att Du skall vara tacksam för mina råd och att jag lyssnade

Men nu, då jag sagt de obekväma sanningar Du ej ville höra, då jag tagit bladet från min mun

Då...smutskastar Du mig och säger att jag är knäpp...jag är psykopaten...hmm!

Jag har arbetat där Du arbetar, jag passade också bra in i denna miljön

Det är ju vår uppväxts förtjänst att vi intuitivt kan avläsa olika människor oavsett

Vem eller vilka de är eller hur de än mår

Så...vem är Du att ösa galla över mig...och dra ner mig i smutsen

Du som inte ens skulle gå på Din mors begravning eller vår mormors

Som sagt till Dina flickor i alla år att vår mor är DÖD för Dig

Att hon inte finns; aldrig har funnits

Men nu...

Nu är Ni ,Du och mor, är bundis som aldrig tidigare...

Kanske är det bara en miljon skäl; rent krasst pengamässigt efter att mor fått ärva tre gånger

I mina ögon är Du falsk som vatten, ej trovärdig och Din 180-graders vändning får mig att

fundera över hur Du orkar med Dig själv, att se Dig i spegeln efter all skit Du sagt och alla lögner

Hur kan Du ens tro att Du har någon stolthet kvar? Någon värdighet överhuvudtaget...?

Jag skulle vilja ha tillbaka min syster så som jag minns henne...de friska bitar som finns därinne

Men jag tror aldrig att jag får se denna systers skepnad någonsin mer...

...så jag lämnar Dig avsked och Du och vår mor får vandra sida vid sida

Ni tillsammans har redan alla ingredienser som gör kakan

Ät Ni av den men jag vill ej smaka

Jag vill leva mitt liv utan att klaga

Jag vill inte leva i sjukdomar och ur sjukdomar

Inte skylla på andra och aldrig behöva ta mitt eget ansvar till att saker blivit som de blivit

Jag tar mitt ansvar för mitt liv och hur jag är

Jag är glad för det jag har idag....

Nu går jag innanför  Din hud

Jag går innanför min hud

Beröringen är total

vi möts i mellanvärlden

ett möte som speglar varandras inneboende likheter

Jag berör Dig med Dina händer

Jag får isen att smälta inne i Dig

den blir till vätska som förångas och kvar är värmen

de värmande orden, tankarna, upplevelserna

Vi har en tunnel mellan oss

Kärlekstunneln

Tunnel of Love

DU berikar min inre växt med Din fullvärdiga näring

Du undrar hur Du kan ge mig så som jag ger Dig...

Men det gör Du i samma stund som jag får ge Dig

Du ser det inte men nu vet Du det

Du frågar inte längre: " Är det säkert?!"

Tänk ; vår resa har börjat

Musiken

Livet och därmed också vår Tro

Skriver vi i våra sinnen om de minnen som erinrar oss om vilka vi är

på de olika plan som är vi

vi är två regnbågar som flyttat ihop

Vi gör färgerna starkare

tydligare

Jag klättrar berg med Dig

Jag möter våren med Dig och de första knopparna som slår ut

på trädens grenar

Jag söker källan med Dig

Tystnaden

Stillheten

Timtal omslutna i tystnaden

Godheten förstärks

Magiska händer vakar över våra kroppar

Magin strålar från våra bröst

Styrkan i att vara så nära

det hettar från våra kroppar

Vi är sprängfyllda av ALLT som är GOTT

Det är vår kraft och vår vilja

vår inre intention och ambition

På denna mellanvärdsliga nivå

känner jag ETT med DIG

Inte ens mil efter mil hindrar oss från att nå varandra

De banden finns emellan oss så länge vi håller kvar

varandra i kärlekens evighetspassage

Enkelheten passar oss

Vi är inga skrävlare

Vi vill leva vår sanning

Vi har hittat tvillingen

i Vattumannens tecken

Vi är Vi är Vi är Vi

Visa-Vi

Bundet kretslopp

Tryggheten stannar kvar inom oss

En själ att älska

Tusen skäl att älska

hjärtan som är varandras halvor

Jag är vänster

Du är höger

Sida vid sida

Nu är Du självklart självklar för mig

Men inte på ett alltför självklart sätt

för jag blir påmind om att vi lånar varandra och oss själva

i denna illusionens  värld

Nu seglar jag på molnen

på väg till Dig

för att möta Dig

bland stjärnorna

i de stora oceanerna

Bland skogens grönska

I vårt inre universum

Vi genomsyrar allt som genomsyrar oss

Vem är jag att förstå?
Jag sätter mig inte längst fram på åskådarbänk
och skriker mitt namn i samklang med andra
Jag lever i den värld som sett mig födas
men är inte av denna världen
Jag undrar ibland
om jag blev född i rätt land
eller i rätt tidsepok
eller ens på rätt planét

Jag ropar till GUD
Jag vet att han lyssnar
jag får svar men vet ej från vem
Är det Gud som ger mig alla direkta svar
eller är det guiderna?, änglarna?
eller någon som inte vill ge sig till känna?
...eller är det mitt överjag?
Varför prata till mig på latin
som i gåtor där jag försöker hitta svaren
...är inte det slöseri med bådas, vår tid?

Ord för ord
ett flöde
jag vill ge Dig; mina ord
för vad de är värda...
Jag är en enkel man
ej skolad, lite rufflig
en skrovlig yta men innanför...
...innanför finns jaget
Jaget behöver näring för att överleva
Jaget har kärlek som vill visas
som vill förstås
som önskar Dig allt väl
som önskar Dig lycka och välmående
som lider när Du lider
som gråter när Du gråter

Du är en vänligt sinnad själ som förstår
som har en fin förmåga att känna in
Vill Du ta emot mig och mina innersta tankar
Ibland är mina funderingar flyktiga som vinden
ibland fasta som berget
Emellanåt förstår jag inte vad det är jag vill ha sagt
En del av mig känner sig så begränsad
så innesluten i evighetens labyrint
Jag fastnar mellan två världar; den inre och den yttre
jag letar efter en öppning, en enkel väg ut

En tanke far förbi
Geddy sjunger genom mina lurar:
en kvinna uttrycker sig genom texten:
"dont make me disapointed, you know how complex women are"...

Jag är många mil hemifrån
en gata jag vandrat på förut
jag njuter mina steg och musiken fyller tomrummet i mitt inre
tankar samsas med musiken och jag tänker:
Vem är jag nu(?).. då jag trivs i mitt eget sällskap så bra?
Jag möter mig själv i helheten för jag är på väg mot ett uppsatt mål
Jag kommer att klara mitt prov imorgon och sedan hem igen;
nöjd och glad....äntligen ett nytt jobb...en ny framtid...

Här står jag nu!
Vill inte förstöra för mig själv
Vill inte tappa fokus
Min mening är att må bra och att få andra att må bra
Genom mitt arbete och mina erfarenheter
delar jag med mig av min nyvunna kunskap

Men...vad händer?

Någon har nycklar och öppnar upp det jag gömt längst in,
...i djupet av min själ
Denna förkroppsligade ängel
lösgör denna kraft inom mig och urkraften tar över mitt jag, för en stund

"!Kunskapens Bok!" blir nästa "stopp" och jag känner mig inte redo
Först tar jag emot och Tackar Dig, som är givaren.. men...det är inte så...
...så som jag tänker mig mina stjärnbröder och stjärnsystrar
Det är definitivt något som känns fel,
som inte stämmer när jag börjar läsa "Kunskapens Bok".
Återigen bekräftar det något som jag redan vet...

Denna bok rör inte mig för den är inte skriven med tanke på det; som är mitt innersta väsen
Jag får släppa alla tankar på att vara med i detta förbund
Jag tänker inte ledas in i något som inte är ämnat för mig
Fast jag trodde verkligen att det var mig; Boken talade till
Jag har sett symbolerna och de har vridit sig runt, likt kålmaskar, i mitt huvud
Det var kanske inte önskan och hopp kring mötet
Utan snarare en varningens flagg
Som bad mig vara observant
att ruska om mig med symbolen tydlig och klar
påvisa att jag inte skulle medverka i processen som startades för många år sedan
Vem vet om detta är vår GUD som talar genom detta medium?
Inifrån mig själv får jag svaret...

...ber mig att hålla mig på behörigt avstånd...
...från den påstådda omvälvande världsordningen...

Nu är jag trött
mina ögon grumlas
De letar nya bilder att uttrycka
men jag ser inte genom dimman

Jag kastas hit och dit
förväntan, förtröstan, förhoppning
om en sannare tid
upplysningens tid
Var jag enfaldig i min tro?
Trodde jag, för ett kort ögonblick
att svaret fanns nära?

JA!

Han  hade knappt förutsättningar att ta hand om sig själv och värre tycktes det bli; desto äldre han blev.

Min mor då?! Hur är/var det med hennes möjligheter? Visst har det funnits tid och tillfälle för henne att reparera skadan efter vår faders framfart. Men hon valde bort oss ideligen.

Nyligen, strax innan jul, fick jag; av mor, reda på att vi verkligen var oönskade telningar. Det roliga, läs tragiska, är att mamma skyllt på sönderskurna pessar och därmed också graviditet som följd. Denna gången gick hon så långt att hon skyllde på att pappa påstått att han varit steril. Det var emellertid något nytt. En nyhet för mig...

Säkert också för mina systrar om de fått reda på det. Vår mor har gjort allt en mor kan göra...för att hålla oss syskon avskilda från varandra...hon håller inne med information och manipulerar på ett slugt sätt. Om jag inte visste att det var sant så skulle jag inte tro på det...för en sekund. Men jag och mina systrar har fått så många bevis då vi pratat med varandra utan mors vetskap. Är mödrar sådana överlag? Jag tror inte att det är så... Det finns många fler bottnar och en av dessa bottnar är en falskhet utan like, en annan en näst intill sadistisk läggning där negativ energi hämtas ur de psykologiskt sadistiska inslag i form av att mentalt, känslomässigt, halshugga en...som hon sa till min ena syster: "Jag har aldrig älskat Dig" eller till mig då hon egentligen inte ville ha kontakt igen efter 11 års tystnad...det var min styvfar som ville ha kontakt med oss, påstod hon nu...strax innan jul. GOD JUL!...tänkte jag i mitt stilla sinne. "Nej, jag ville aldrig ha barn!!", kontrade mor och jag kunde nästan se hur hon snörpte med munnen där hon satt på andra sidan luren .

Är detta rätt forum för att känslomässigt "strippa" som jag gör nu...Min mellersta syster lär få reda på detta...

Samtidigt känns det konstigt att ha satt sin mamma på piedestal under halva mitt liv för att sedan få vetskap om att hon aldrig älskat mig.  Jag är inte ensam och är det någon som har kommentarer kring det här med moderskärlek eller bristen härom så berätta gärna...
Jag kommer att skriva ännu mer kring det här så...detta är bara första steget.