aristofanes

Vem är jag att förstå?
Jag sätter mig inte längst fram på åskådarbänk
och skriker mitt namn i samklang med andra
Jag lever i den värld som sett mig födas
men är inte av denna världen
Jag undrar ibland
om jag blev född i rätt land
eller i rätt tidsepok
eller ens på rätt planét

Jag ropar till GUD
Jag vet att han lyssnar
jag får svar men vet ej från vem
Är det Gud som ger mig alla direkta svar
eller är det guiderna?, änglarna?
eller någon som inte vill ge sig till känna?
...eller är det mitt överjag?
Varför prata till mig på latin
som i gåtor där jag försöker hitta svaren
...är inte det slöseri med bådas, vår tid?

Ord för ord
ett flöde
jag vill ge Dig; mina ord
för vad de är värda...
Jag är en enkel man
ej skolad, lite rufflig
en skrovlig yta men innanför...
...innanför finns jaget
Jaget behöver näring för att överleva
Jaget har kärlek som vill visas
som vill förstås
som önskar Dig allt väl
som önskar Dig lycka och välmående
som lider när Du lider
som gråter när Du gråter

Du är en vänligt sinnad själ som förstår
som har en fin förmåga att känna in
Vill Du ta emot mig och mina innersta tankar
Ibland är mina funderingar flyktiga som vinden
ibland fasta som berget
Emellanåt förstår jag inte vad det är jag vill ha sagt
En del av mig känner sig så begränsad
så innesluten i evighetens labyrint
Jag fastnar mellan två världar; den inre och den yttre
jag letar efter en öppning, en enkel väg ut

En tanke far förbi
Geddy sjunger genom mina lurar:
en kvinna uttrycker sig genom texten:
"dont make me disapointed, you know how complex women are"...

Jag är många mil hemifrån
en gata jag vandrat på förut
jag njuter mina steg och musiken fyller tomrummet i mitt inre
tankar samsas med musiken och jag tänker:
Vem är jag nu(?).. då jag trivs i mitt eget sällskap så bra?
Jag möter mig själv i helheten för jag är på väg mot ett uppsatt mål
Jag kommer att klara mitt prov imorgon och sedan hem igen;
nöjd och glad....äntligen ett nytt jobb...en ny framtid...

Här står jag nu!
Vill inte förstöra för mig själv
Vill inte tappa fokus
Min mening är att må bra och att få andra att må bra
Genom mitt arbete och mina erfarenheter
delar jag med mig av min nyvunna kunskap

Men...vad händer?

Någon har nycklar och öppnar upp det jag gömt längst in,
...i djupet av min själ
Denna förkroppsligade ängel
lösgör denna kraft inom mig och urkraften tar över mitt jag, för en stund

"!Kunskapens Bok!" blir nästa "stopp" och jag känner mig inte redo
Först tar jag emot och Tackar Dig, som är givaren.. men...det är inte så...
...så som jag tänker mig mina stjärnbröder och stjärnsystrar
Det är definitivt något som känns fel,
som inte stämmer när jag börjar läsa "Kunskapens Bok".
Återigen bekräftar det något som jag redan vet...

Denna bok rör inte mig för den är inte skriven med tanke på det; som är mitt innersta väsen
Jag får släppa alla tankar på att vara med i detta förbund
Jag tänker inte ledas in i något som inte är ämnat för mig
Fast jag trodde verkligen att det var mig; Boken talade till
Jag har sett symbolerna och de har vridit sig runt, likt kålmaskar, i mitt huvud
Det var kanske inte önskan och hopp kring mötet
Utan snarare en varningens flagg
Som bad mig vara observant
att ruska om mig med symbolen tydlig och klar
påvisa att jag inte skulle medverka i processen som startades för många år sedan
Vem vet om detta är vår GUD som talar genom detta medium?
Inifrån mig själv får jag svaret...

...ber mig att hålla mig på behörigt avstånd...
...från den påstådda omvälvande världsordningen...

Nu är jag trött
mina ögon grumlas
De letar nya bilder att uttrycka
men jag ser inte genom dimman

Jag kastas hit och dit
förväntan, förtröstan, förhoppning
om en sannare tid
upplysningens tid
Var jag enfaldig i min tro?
Trodde jag, för ett kort ögonblick
att svaret fanns nära?

JA!