Relationer
Mycket tankar kommer upp...om och kring honom och hans turbulenta leverne. Min mor och mina syskon skymtar igenom minnesbarriären.
Även om vår far hade begränsade möjligheter så var hans lilla uns av sundhet större än
Han hade knappt förutsättningar att ta hand om sig själv och värre tycktes det bli; desto äldre han blev.
Min mor då?! Hur är/var det med hennes möjligheter? Visst har det funnits tid och tillfälle för henne att reparera skadan efter vår faders framfart. Men hon valde bort oss ideligen.
Nyligen, strax innan jul, fick jag; av mor, reda på att vi verkligen var oönskade telningar. Det roliga, läs tragiska, är att mamma skyllt på sönderskurna pessar och därmed också graviditet som följd. Denna gången gick hon så långt att hon skyllde på att pappa påstått att han varit steril. Det var emellertid något nytt. En nyhet för mig...
Säkert också för mina systrar om de fått reda på det. Vår mor har gjort allt en mor kan göra...för att hålla oss syskon avskilda från varandra...hon håller inne med information och manipulerar på ett slugt sätt. Om jag inte visste att det var sant så skulle jag inte tro på det...för en sekund. Men jag och mina systrar har fått så många bevis då vi pratat med varandra utan mors vetskap. Är mödrar sådana överlag? Jag tror inte att det är så... Det finns många fler bottnar och en av dessa bottnar är en falskhet utan like, en annan en näst intill sadistisk läggning där negativ energi hämtas ur de psykologiskt sadistiska inslag i form av att mentalt, känslomässigt, halshugga en...som hon sa till min ena syster: "Jag har aldrig älskat Dig" eller till mig då hon egentligen inte ville ha kontakt igen efter 11 års tystnad...det var min styvfar som ville ha kontakt med oss, påstod hon nu...strax innan jul. GOD JUL!...tänkte jag i mitt stilla sinne. "Nej, jag ville aldrig ha barn!!", kontrade mor och jag kunde nästan se hur hon snörpte med munnen där hon satt på andra sidan luren .
Är detta rätt forum för att känslomässigt "strippa" som jag gör nu...Min mellersta syster lär få reda på detta...
Samtidigt känns det konstigt att ha satt sin mamma på piedestal under halva mitt liv för att sedan få vetskap om att hon aldrig älskat mig. Jag är inte ensam och är det någon som har kommentarer kring det här med moderskärlek eller bristen härom så berätta gärna...
Jag kommer att skriva ännu mer kring det här så...detta är bara första steget.
